Medicin för känslorna

Ibland känns det som att jag medicinerar bort mina känslor. Flouxeting är ändå bättre än Zoloft som jag åt i många år och kände mig helt avskuren. I nedtrappningen efter Zoloften och innan Flouxetinen betedde jag mig och kände mig(det är iaf så jag tror det känns) som en hormonstinn gravid kvinna, absoluta lyckokänslor avlöstes av gråtattacker, kåthet avlöstes av extrem ångest och deppighet. Om jag medicinerar bort känslorna, hur ska jag någonsin lära mig att hantera dem när jag förhoppningsvis en dag slutar med medicinen?