Just nu är jag så fruktansvärt trött på att försöka vara ansvarsfull. Som min mamma påminner mig om hela tiden "Du måste ta ansvar för dina störda tankar och beteenden". Men jag är trött på det och det är inte så enkelt. Visst jag förstår att jag måste börja ta ansvar, att jag måste börja försöka ta hand om mig själv bättre, att jag måste hitta alternativa sätt att ta itu med saker....men just nu är det bara ännu en sak som jag måste mäta mig själv med, hur duktig kan jag vara på att bli frisk. Min psykolog säger att jag ska vara försiktig med att försöka vara duktig och bli frisk så snabbt som möjligt. Han säger att jag ofta är för ambitiös. Jag tror att han vet. Och jag tror att jag vet att jag måste tillåta mig att vara sjuk, för det är det jag är. Jag orkar inte låtsas längre. Låtsas att allt kommer att bli bra och att ja hela tiden tar ansvar för mina tankar och beteende. Jag orkar inte ALLTID ta ansvar. Därför har jag bestämt att jag här ska få vara ansvarslös, jag måste få skriva ansvarslösa saker, jag måste få tänka och känna precis vad jag vill hur hemskt det än må vara. Jag måste få inse att det är en del av processen, att faktiskt få hänge sig ibland åt sina störda tankar men att samtidigt inse att det är en del av sjukdomen. Alternativet är att inte låta sig föra upp tankarna och känslorna till ytan, att börja ta ansvar för dem utan att faktiskt ha bearbetat dem, och kan jag verkligen bli frisk "på riktigt" om jag bara täcker över dem och trycker ner dem med nya "friska" tankar och känslor. Har så mycket ilska och sorg som jag inte vet vart jag ska lufta och detta kanske kan bli en ventil. Jag orkar inte längre uppehålla mig med tankar om att ta ansvar för allt jag gör, att jag kan göra folk ledsna osv. Jag måste få lov att vara ledsen och arg.

Från början hade jag tänkt att detta skulle vara en blogg i friskhetens tecken, och det kanske den blir en vacker dag, men just nu är jag där jag är, ätstörd och deppig, och det kan inte en blogg ändra på så varför ska jag behöva låtsas. Jag är ju ändå hoppfull, jag tror på att jag kan bli frisk, men jag inser att jag är inte där ännu och att det är ok. Jag vill inte vältra mig i min sjukdom, jag vill inte grotta ner mig i negativitet, men jag vill kunna skriva precis vad jag vill, vad känner och tänker just nu, utan censur och utan att behöva ta hänsyn till världen omkring mig.....